Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och detta var också icke alls underligt; ty ehuruväl
båten stod liksom fastspikad, så tycktes likväl
stränderna utvidga sig åt alla sidor samt dammen antaga
en sjös storlek. Vågorna började rulla och skumma,
och med förfäran varseblev han, att en jättestor fisk
bar både honom och båten på ryggen. Greven
underkastade sig sitt öde och avvaktade ängsligt utgången.
Plötsligt dök havsvidundret ned mot bottnen och båten
blev flott igen; men ett ögonblick därefter visade det
sig ånyo över vattnet, uppspärrade ett gap så stort
som avgrundens portar, och ur det förfärliga svalget
framdånade, liksom ur ett underjordiskt valv, följande
tydliga ord:
»Djärva fiskare, vad företager du dig här? Du
mördar mina undersåtar; för denna din djärvhet skall
du plikta med ditt liv.» Greven var nu redan så
förtrolig med dylika äventyr, att han visste, hur han
skulle taga saken. Han återhämtade sig straxt ifrån
sin första bestörtning, emedan han trodde, att fisken
skulle låta tala förnuft med sig, och yttrade därför
helt djärvt: »Herr Behemot, kränk ej gästfrihetens
lagar utan förunna mig att hämta en gryta fisk från
hans nådes fiskevatten; om ni ville göra mig den äran,
så skulle kök och källare med allra största nöje stå
eder öppna.» »Så goda vänner äro vi ännu ej»,
svarade odjuret. »Känner du icke den starkares rätt
att uppäta den svagare? Du ville uppsluka mina
undersåtar, och jag uppslukar dig!» Vid dessa ord
uppspärrade den uppretade fisken sitt gap ännu
förskräckligare, alldeles som om han skulle hava velat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
