Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppsluka båt och karl med hull och hår. »Ack,
skona, skona mitt liv, mäktiga Behemot! Ni ser, att
jag är en alltför mager frukost för en så respektabel
mage som er.» Den stora fisken tycktes besinna sig
en stund. »Välan», sade han slutligen, »jag vet, att
du har en ganska vacker dotter; lova mig henne till
äkta, så vill jag skänka dig livet.» Då greven hörde,
att fisken började tala ur den tonen, så försvann all
hans fruktan. »Hon är till er tjänst», svarade han;
»ni är en ganska aktningsvärd måg, vilken ingen
förståndig fader skulle kunna neka sin dotter. Dock
varmed löser ni er brud, enligt landets sed?» »Jag har»,
svarade fisken, »varken guld eller silver; men på
djupet av denna sjö ligger en stor skatt av
pärlmuss-lor; säg huru mycket du vill hava!» »Tre skäppor
äkta pärlor äro väl icke för mycket för en vacker
brud?» frågade greven. »Sagt och gjort!» sade fisken.
»Om sju månader hämtar jag min utkorade!» Därpå
slog han duktigt med stjärten och drev båten i land.
Greven hembar och lät koka sina foreller och
smorde sig i allsköns ro. Under tiden fällde månen
sex gånger horn, och greven hade nästan alldeles
förgätit sitt äventyr. Men då månen sjunde gången
började runda sitt silverhorn, begynte han ana oråd
samt ansåg det vara bäst att hålla sig undan. Han
företog därför en liten resa inåt landet. Samma dag,
som månen stod i sitt fylle, kom en kavalkad av
ryttare ridande i sporrsträck mot slottsporten. I sin
bestörtning visste grevinnan ej, om hon skulle öppna
eller icke; men då en välbekant riddare anmälde sig,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
