Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bara efter ärtsäckarna, som hon omtalat. Han gick
sedermera för att undersöka deras innehåll och
öppnade en av dem i hennes närvaro. Huru stor var
icke den bedrövade grevinnans förvåning, då idel
pärlor utrullade, så stora som de största ärter, fint
borrade och så genomskinliga som det klaraste vatten.
Hon fattade den fördelaktigaste mening om rövarens
förmögenhet och stånd och tröstade sig därmed, att
den nya mågen ej var något odjur utan en ståtlig
riddare, och greven gjorde allt sitt till för att styrka
henne i denna övertygelse.
Nu hade greven förlorat alla sina döttrar; men
han hade också därigenom förvärvat sig en omätlig
skatt. Från morgonen till aftonen vimlade judar och
köpmän i slottet för att handla pärlor. Greven
återköpte nu sina städer och länderier och levde numera,
utan att därför visa sig snål, såsom en god hushållare
ägnar och anstår, ty han hade ej mer någon dotter
att bortsälja. Det äkta paret flyttade nu till sitt forna
residens; men grevinnan kunde ej glömma sina
döttrar; hon bar beständigt sorgkläder och kände aldrig
någon riktig glädje mer. En tid bortåt hoppades hon,
att hennes Lovisa skulle återkomma; men slutligen
kunde greven ej längre dölja rätta sammanhanget.
Så småningom mildrades likväl hennes sorg; men
hon längtade innerligt att ännu en gång få trycka ett
barn till sitt bröst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
