Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kärlek med kärlek och gjorde sin Ludvig till den
lyckligaste björn under solen.
Så hade hon nu levat i tjugu år, men tiden
hade lämnat hennes skönhet och behag oförminskade,
och de båda makarnas kärlek var lika livlig som under
smekmånaden.
Allt detta och mycket mer omtalade de sköna
makarna för den unga riddaren under
morgonpromenaden i parken. Dagen försvann skyndsamt under
nöjen och ömhetsbetygelser. Man åt, dansade och
drack ända till midnatten. Då bordet var avdukat,
syntes Ludvig orolig och viskade sin gemål något i
örat. Hon tog därpå sin broder avsides och sade
med sorgsen stämma åt honom: »Älskade broder, vi
måste nu skiljas från varandra, emedan förvandlingens
stund är inne, då alla detta slotts nöjen och fröjder
försvinna. Ludvig fruktar för ditt liv, emedan han ej
tror sig kunna emotstå den djuriska instinkten, om
du här avvaktar hans förvandling. Lämna därför denna
olyckliga skog och återvänd aldrig mer till oss!»
»Ack», svarade Reinhold, »det må hända mig vad
som helst, så kan jag dock ej lösslita mig ifrån er,
mina älskade. Att uppsöka dig, min syster, var min
föresats ända ifrån den stund, då jag lärde känna ditt
sorgliga öde; och då jag nu har funnit dig, lämnar
jag dig icke. Säg mig, huru jag skall kunna lösa
den mäktiga trolldomen!» Här blandade sig Ludvig
i samtalet; och då han förnam den ädla riddarens
föresats, förmanade han honom med så bevekande
ord att avstå från sin avsikt, att Reinhold slutligen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
