Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
måste giva efter för deras förenade böner och
bekväma sig till avsked.
Då de bägge makarna omfamnat Reinhold,
framtog Ludvig sin plånbok och räckte honom tvenne
björnhår, som han invecklat i ett papper, och bad
honom liksom på skämt att behålla dem som ett
minne av hans besök i den förtrollade skogen.
»Förakta dem likväl icke», tilläde han på allvar. »Skulle
du komma i någon nöd och behöva hjälp, så gnugga
dem emot varandra emellan händerna och avvakta
utgången.» På borggården stodo sex fullblodshästar,
spända för en präktig landålett. Reinhold steg upp
i vagnen, och då den bortrullade, ropade de bägge
makarna: »Adjö, vår broder! Lev väl!»
De gyllene stjärnorna blinkade ännu klart på
himlen; vagnen for över stock och sten genom
ödemarker och skogar i fullt trav. En god stund
därefter började himlen att mulna, och plötsligen
slocknade stjärnornas ljus. Reinhold befann sig då
nedsatt på den hårda marken utan att veta huru det
tillgått; vagnen var försvunnen med hästar och lakejer;
men vid morgonrodnadens skimmer såg han sex svarta
myror, som drogo ett nötskal, galoppera bort emellan
hans fötter.
Riddaren insåg nu ganska väl, huru det hängde
tillsammans med allt detta; tåligt avbidade han solens
uppgång och aktade sig omsorgsfullt att trampa på
någon av myrorna, och emedan han ännu befann sig
inom skogens område, beslöt han att uppsöka sina
tvenne återstående systrar och att, om det än icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
