Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
under en tronhimmel, utanpå för regnets skull
överdragen med vaxduk och invändigt fodrad med
rosen-färgad atlas. På hennes knän låg ett örnägg, som
hon höll på att kläcka. Sofia omfamnade Reinhold
på det innerligaste; hon hade noga reda på faderns
hus och visste, att Reinhold var hennes broder.
Hennes gemål Sten var förtrollad på veckor; var sjunde
vecka var han fri från trolldomen; han hade då för
hennes skull ofta okänd besökt faderns hov och bragte
henne som oftast nyheter därifrån. Sofia bjöd
brodern att stanna kvar till nästa förvandling; och
ehuru-väl denna först om sex veckor skulle inträffa, gick
han likväl gärna in på förslaget. Hon gömde honom
i ett ihåligt träd och försåg honom dagligen med
föda ur sitt skafferi, som hon hade under soffan.
Hon förmanade honom på det innerligaste att akta
sig för Stens örnblick: »Får han se dig, så hackar han
mycket säkert ut dina ögon och hugger med sin näbb
hjärtat ur ditt bröst, ty så gjorde han härom dagen
med tre väpnare, som gått vilse här i skogen.»
Reinhold förskräcktes över sina väpnares sorgliga öde,
lovade att vara försiktig och höll sig sex långa veckor
fördold i det ihåliga trädet; dock hade han det nöjet
att prata och smekas med sin syster, så ofta örnen
flög ut på äventyr.
Nu voro de sex veckorna förflutna; örnens hov
var icke mindre präktigt än björnens. Här levdes lika
yppigt som där: varje dag tillbragtes under nöjen
och lustbarheter. Äntligen nalkades förvandlingens
stund. Om aftonen den sjunde dagen tog Sten ett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
