Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hjärtligt avsked av sin svåger och manade honom på
det bevekligaste att icke besöka hans område. »Skall
jag då för alltid skiljas från eder, mina älskade?»
utropade Reinhold. »Finnes då ej något medel att
lösa den trolldom, som håller eder fängslad? Om
jag hade tusende liv, så ville jag våga dem för att
rädda eder!» Sten tryckte hjärtligt hans hand. »Tack,
ädle man», sade han, »för er kärlek och vänskap.
Det är möjligt att lösa vår förtrollning; men inlåt er
icke på det djärva företaget. Om försöket en gång
börjas, så kostar det er livet, i händelse det
misslyckas. Jag vill icke, att ni skall uppoffra er för
oss.»
Detta tal tjänade blott till att ännu mer stegra
Reinholds mod och längtan att få bestå äventyret.
1 hans ögon och på hans kinder strålade hoppet om
framgång, och han besvor sin svåger att meddela
honom hemligheten. Dock denne blev av omsorg
för hans liv obeveklig. »Allt vad jag kan säga eder
är, att ni måste uppsöka förtrollningens nyckel, om
ni vill lyckas i ert förehavande», var all den
upplysning han erhöll. »Är ni av ödet bestämd till vår
befriare, så skola stjärnorna visa er den väg ni har
att följa; i motsatt fall skola alla edra bemödanden
misslyckas.» Härpå framtog han sin plånbok och tog
tre örnfjädrar ur densamma, vilka han överlämnade
till ett minne av sig. Om han någon gång komme
i nöd, skulle han gnugga dem emot varandra och
avbida utgången. Därpå skildes de vänskapsfullt ifrån
varandra. Stens hovmarskalk jämte en del av hov-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
