Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
folket följde Reinhold till jaktparkens slut, men
därifrån skyndade de hem, emedan förvandlingens stund
nu snart var inne.
Morgonen därpå voro slott och park försvunna,
och riddaren befann sig på en sluttande klippvägg,
bredvid ett ofantligt bråddjup. Den unga äventyraren
blickade omkring sig för att finna en väg ned till dalen;
då varseblev han på avstånd en sjö, vars spegelyta
förgylldes av solens strålar. Dit styrde han sina steg,
emedan han hoppades att där träffa sin syster Lovisa;
men ju längre han framträngde i skogen, ju
ogenom-trängligare var den, och slutligen förlorade han sjön
alldeles ur sikte. Mot solnedgången varseblev han
väl densamma, men nu var aftonen för långt
framliden, för att han skulle kunnat komma fram till
stranden. Han beslöt därför att lägga sig att vila;
följande morgon uppvaknade han efter en uppfriskande
sömn, och nu började han sin vandring ånyo. Han
gick länge utmed stranden och funderade, huru han
skulle komma till sin systers boning; förgäves ropade
han henne med de ljuvaste namn; det var tyst, och
endast skogens eko besvarade hans rop. Han bad de
tusentals rödsprängda foreller, som flocktals summo
vid stranden, att hälsa hans syster, att hennes broder
Reinhold var kommen, men de dumma fiskarna
gapade på honom, uppsnappade de brödsmulor, som
han utkastade för att muta dem och vände honom
sedan ryggen utan att bekymra sig om undfägnaren.
Då Reinhold fann, att detta påhitt icke hjälpte, tog
han sin tillflykt till en annan utväg. Som en äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
