Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
granna efterspaningar kunde han ej upptäcka
Reinhold, som tåligt satt gömd i vedskrubben och
avvaktade förvandlingens stund.
Då han en dag vaknade, befann han sig i ett
kungligt slott på en liten ö. Byggnader, trädgårdar
och allt tycktes simma på vattnet; hundratals gondoler
foro fram och tillbaka, och allt andades liv och glädje.
Med ett ord, delfinens residens var ett Venedig i smått.
Reinhold emottogs här lika hjärtligt som hos sina
bägge andra svågrar. Axel Delfin var förtrollad på
månader; var sjunde sådan var han fri från
förtrollningen. Reinhold njöt här det gladaste liv men
plågades likväl ständigt av nyfikenhet att få veta genom
vilket öde de tre prinsarna blivit försatta i detta
troll-domstillstånd. Lovisa kunde ej giva honom några
upplysningar, och Axel iakttog den hemlighetsfullaste
tystnad över denna punkt. Sålunda förflöt tiden så
småningom, och månen rundades allt mer och mer
med varje dag.
Under en förtrolig aftonpromenad erinrade Axel
sin svåger, att skilsmässans stund nu var inne, och
uppmanade honom att återvända till sina föräldrar,
som för hans skull levde i stor bedrövelse. Hans mor
var otröstlig, sedan hon fått veta, att han icke tågat
till Flandern utan till den förtrollade skogen. »Det
gives ej mer än ett medel», sade Axel, »att förlossa
oss; man måste nämligen uppsöka förtrollningens
nyckel, ty så länge den verkar äro vi fängslade av
dess makt. Men lyd en väns råd, kasta dig icke i
vidare faror utan återvänd och trösta din mor, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
