Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gade efter hans herres namn, men han bad mig
ursäkta, att han ej kunde nämna det, innan jag försökt
hästen och förklarat, att jag ej försmådde gåvan. Ett
avslag hade varit oartigt, och dessutom var hästen så
vacker, att den drog till sig hela hovets blickar. Det
purpurfärgade sadeltäcket var prytt med guld och
ädla stenar, en röd silkestöm hängde på det vackra
djurets hals, och stigbyglarna voro av massivt guld.
Jag hoppade upp i sadeln och blickade med
självförnöjelse omkring mig. Hästens gång var så lätt, att
hans hovar knappast vidrörde marken. Lätt som
vinden flög han över diken och häckar, och ingen av
riddarna förmådde följa honom. En vit hjort, som
hundarna uppspårat, lockade mig allt djupare och
djupare in i skogen och skilde mig från mina
följeslagare. För att icke förirra mig i den stora skogen
lämnade jag hjorten åt sitt öde och ville vända om
till den överenskomna samlingsplatsen, men hästen
vägrade att lyda, stegrade sig, skakade sin man och
blev allt vildare och vildare. Jag försökte att stilla
honom men varseblev med förskräckelse, att han nu
förvandlade sig till ett befjädrat vidunder,
fram-fötterna utvidgade sig till ett par vingar, halsen
förlängdes och jag red nu på en högbent hästgrip, som
svingade sig upp i luften, och efter en stunds ritt
nedsänkte han sig framför järnporten till ett gammalt
slott.
Min förskräckelse ökades, då jag fick se samma
stallmästare, som vid jaktens början framlett den
förtrollade hästen, vördnadsfullt nalkas mig för att hjälpa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
