Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mig ur sadeln. Till hälften medvetslös, fördes jag
genom en mängd praktrum till en lysande samling
av galaklädda damer, vilka emottogo mig såsom sin
härskarinna och i ödmjuk ställning avvaktade mina
befallningar. Alla tävlade att visa mig
uppmärksamhet, men ingen ville säga, i vilkens våld jag befann
mig. Jag överlämnade mig åt en stum smärta, och
efter en stunds förlopp såg jag trollkarlen Zornebock
i en mörkgul zigenares gestalt ligga för mina fötter.
Han bad om min kärlek och tillgift och låtsade smälta
i tårar för att beveka mig. Men jag bemötte honom
såsom en öm dotter bör bemöta sin faders mördare.
Då blev han ursinnig och kunde icke längre emotstå
de vilda lidelser, som stormade i hans bröst; han
hotade att slå palatset i stycken och begrava mig
under dess ruiner; men jag trotsade hans raseri och
uppmanade honom att uppfylla sina hotelser. Efter
några ögonblicks besinning gav han mig sex dagars
betänketid och lämnade mig ensam.
Då sex dagar hade förlidit, förnyade han sitt
besök, men jag avvisade honom med förakt. Då
rusade han ursinnigt ur rummet, och några ögonblick
därefter bävade jorden under mina fötter, och slottet
syntes vilja störta tillsammans. Jag nedsjönk på min
soffa, och mina sinnen övergåvo mig. Ur denna min
dödsslummer uppväcktes jag av trollkarlens
fruktansvärda stämma: »Vakna, du ljuva slumrerska», sade
han, »ur din sjuåriga sömn och säg mig, om tiden
mildrat ditt hat mot din trogna tillbedjare. Låt den
minsta stråle av hopp lysa i mitt hjärta, och denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
