Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ensliga grotta skall förvandlas till ett glädjens tempel!»
Jag bevärdigade den föraktliga trollkarlen ej med ett
enda ord till svar, ej en gång med en blick utan
insvepte mitt ansikte i min slöja och grät. Mitt
svårmod syntes röra honom; han bad, han bönföll,
jämrade sig högljutt och kröp som en mask för mina
fotter. Slutligen uttömdes hans tålamod, hastigt sprang
han upp och ropade med dundrande stämma: »Välan
då, om sju år se vi varandra åter!» Därpå upplyftade
han alabastertavlan på väggen, och i samma ögonblick
föll en oemotståndlig sömn över mina ögonlock, tills
den grymme ännu en gång avbröt min vila.
»Känslo-lösa», sade han till mig, »skona åtminstone dina
bröder. Min trolösa stallmästare har för dem yppat ditt
öde; men jag har straffat den förrädaren. Dina
olyckliga bröder hava kommit att med härsmakt rycka dig
ur mina händer; men jag blev dem övermäktig, och
de sucka nu i denna ödsliga skog under åtskilliga
djurs gestalter.» Denna grymma osanning, till vilken
den uslingen tog sin tillflykt, uppretade mig ännu
mer mot honom. Han läste det bittraste hån på
mina läppar. »Olyckliga», fortfor den rasande
hedningen, »ditt öde är avgjort! Sov så länge, som de
osynliga makterna lyda denna talisman!» I samma
ögonblick återupphängde han alabastertavlan, och en
magisk svindel berövade mig sans och liv. Ni, ädla
riddare, har genom ert hjältemod uppväckt mig ur
denna slummer. Jag tror likväl, att detta ej skulle
varit eder möjligt, om Zornebock ännu levde; han måste
vara död, ty eljest skulle ni ej kunnat trotsa hans makt.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
