Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rosamunda hade ganska rätt i sin förmodan.
Zornebock hade med sina serber infallit i Böhmen,
vilket land regerades av furstinnan Libussa, som
härstammade från feernas släkt; men i jämförelse med
denna berömda furstinna var han en fuskare i
trollkonsten. Han dukade därför under i striden, slagen
av en tapper riddare, vilken Libussa förlänat ett
trollsvärd och en magisk rustning.
Då den sköna Rosamunda nu slutat sin berättelse,
tog Reinhold till ordet och förtäljde sina äventyr. Då
han började tala om sina svågrar, de tre förtrollade
prinsarna i skogen, föll hon i den största förvåning,
ty hon märkte nu, att Zornebocks berättelse var rena
sanningen. Just då riddaren höll på att sluta
beskrivningen om sina äventyr, läto smattrande
trumpeter och högljudda glädjerop höra sig i skogen.
Strax därpå sprängde trenne ryttareskaror fram, i
spetsen för vilka Rosamunda igenkände sina bröder
och Reinhold sina systrar. Nu var skogens
förtrollning löst. Efter ömsesidiga hälsningar och
glädjeyttringar lämnade de från förtrollningen befriade
syskonen skogen jämte sina följen och begåvo sig
till det gamla skogsslottet. Man skickade ilbud till
greven för att bringa honom den glädjefulla
underrättelsen om hans barns ankomst. Hovet var just då
som djupast försänkt i sorg över den unga grevens
förlust, och föräldrarna begräto honom såsom död. Deras
glädje var därför obeskrivlig, då de fingo höra, att
icke blott deras älskade son utan även deras
längesedan bortrövade döttrar levde och längtade att få
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
