Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sitt lilla hus rätt livligt berättade sådant för dem;
men de uppmärksammaste bland alla voro dock hans
tre söner, hos vilka dessa berättelser väckte en ivrig
håg att själva få skåda så många härliga och
underbara ting. Byn blev dem för trång och hade icke
mera för dem något behag, emedan de inbillade sig,
att de skulle göra en ofantligt stor lycka i världen.
Den äldsta sonen Jöns sade därför en dag till
sin far: »Jag trivs icke längre hemma utan vill ut i
världen, varom ni berättat oss så mycket. Jag beder
eder därför, att ni ville giva mig mitt mödernearv,
på det jag må komma ut och försöka min lycka.»
Fadern svarade: »Bliv hemma ännu ett eller par år
och vandra sedan ut i världen; ty du är i sanning
något dum, kära Jöns, och de narra och bedraga dig
säkert.»
Men fadern måtte nu tala aldrig så förnuftigt,
så blev Jöns ändå Jöns och mente, att ingen skulle
narra honom, ty därtill vore han för slipad, och vore
han nu också litet dum, så skulle han väl bli en
förståndig man genom sina resor. Så tänkte vår Jöns,
och det gives Jönsar nog, som tänka på samma sätt.
»Nå», sade fadern slutligen, »efter du är så
envis och icke vill låta avråda dig, så give Gud, att
det går lyckligt; men nog komma många att dra dig
vid näsan! Här har du emellertid ditt mödernearv.»
»Dra mig vid näsan! Då skola de vara bra sluga»,
mente Jöns och stoppade med självförnöjelse på sig
sitt arv, som steg till omkring 30 eller 40 riksdaler,
samt sade därefter sin fader ett vänligt farväl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
