Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu gick Jöns första dagen så långt, att han
trodde sig snart vara vid världens ända. Då det led
mot aftonen, mötte honom i en skog en liten dvärg
med ett stort långt skägg. Han sade till Jöns: »God
afton, Jöns, vart ämnar du dig?» — »Ut i världen»,
svarade Jöns. »Jag har fått ut mitt arv och tänker
gå hela världen omkring.» — »Du tyckes mig just
vara en duktig gosse», genmälte den lilla mannen,
»och lär nog slå dig igenom.» — »Ja, ja», mente
Jöns och skrattade dumdrygt, »det tror jag nog också».
— »Men», sade den lilla mannen vidare, »när man
reser, måste man även äta och dricka, annars
kommer man icke långt; giv mig ditt arv, så ger jag dig
i stället ett bord, vartill du aldrig sett maken. Så
snart du säger Duk opp, bord! så dukar det sig självt,
och all den mat och de drycker du önskar dig stå
genast därpå.»
Ett sådant bord behagade, som man väl kan
tänka, vår Jöns övermåttan. Han gick utan
betänkande in på bytet, ty nu kunde han äta och dricka
vad han ville, och det alla stunder på dagen, vilket
kom Jöns särdeles väl till pass, emedan han alltid
hade god matlust och dessutom så fin smak, att han
ganska väl förstod att skilja öl från kaffe och skinka
från potatis, även om han blundade.
Den lilla mannen förde nu Jöns ett par hundra
steg in i skogen. Där stod en liten koja, byggd av
bark och mossa och av ett ganska oansenligt yttre;
men när Jöns trädde in däri, kunde han av
förvåning ej få fram ett enda ord; ty aftonsolen bröt in
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
