Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det samma väg han kommit, ty han var otålig att
för far och bröder, släkt och vänner få visa den goda
handel han gjort.
»Nu skall det bli ett kalasande där hemma!»
ropade Jöns, när han tog avsked av dvärgen. —
»Akta dig bara», sade denne, »att man ej narrar
bordet av dig, innan du kommer hem.» — »Har
ingen fara», mente Jöns och bjöd så dvärgen farväl.
Sedan han gått en stund och begynte känna sig
trött, blev han varse ett värdshus invid vägen. Där
gick han in, och fast värden tyckte det just ej vara
mycket att förtjäna på en gäst, som gick omkring
med ett gammalt bord på ryggen, tog han likväl
hövligt emot Jöns och beklagade, att han hade så
litet att undfägna honom med.
»Det behövs ej heller», svarade Jöns
skrattande; »jag skall i stället undfägna er.» Och i
detsamma ställde han bordet på golvet, ropade: »Duk
opp, bord!» och genast var bordet betäckt med en
vacker ren duk, och stekar, pastejer, vin och bakelser
stodo där i den prydligaste ordning, och värden och
värdinnan läto ej länge bedja sig att taga plats vid
bordet.
Sedan nu Jöns ännu en gång tagit ett duktigt
mål, begynte han känna sig sömnig och fördes av
värden under många bugningar till sitt sovrum. Men
det underbara bordet lekte värden starkt i hågen. Väl
hade han själv ett alldeles likt; men om han än
hundrade gånger ropade till detta: »Dukopp, bord!»
så blev det lika tomt som förut. »Ack, min gumma»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
