Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
genom ett fönster av idel ädla stenar utav alla färger;
golvet i kojan var belagt med sammetsmattor, utsydda
med rosor av silver och guldtråd; väggarna voro en
enda stor spegel, i vilken blott guld och ädla stenar
skimrade; kojans tak tycktes så högt och blått som
himlavalvet, och stjärnor glindrade däruppå. Men i
denna praktfulla koja fanns intet annat husgeråd än
en stol och ett bord av simpelt trä.
»Där ser du bordet Duk opp», sade dvärgen,
»tag ut och försök det, och om bytet ångrar dig, så
bär in det igen, och jag ger dig tillbaka arvet.»
Jöns bar ut bordet och sade: »Duk opp, bord!»
Och se bordet var dukat, och i dess fyra hörn stodo
fyra kristallflaskor med kostligt vin, och mitt på
bordet sågos de förträffligaste rätter och Jöns, som
hade goda tänder och rymlig strupe, åt och drack
av alla krafter och tyckte sig aldrig hava upplevat
en så härlig stund.
Medan han så satt och spisade, kommo några
gesäller vandrande där förbi. Dem bjöd Jöns att
deltaga i kalaset, och alla blevo mätta av rätterna och
muntra av vinet, och då de gingo, kunde de icke
nog tacka Jöns för hans gästfrihet.
»Så sant jag lever», sade nu Jöns för sig själv
i sitt hjärtas glädje, »den gamla dvärgen är likväl en
stor narr, som ger mig ett sådant bord för några
lumpna riksdaler. Ville jag giva mat för betalning,
så kunde jag genom detta bord bliva en bärgad
man för hela min livstid.» Han gav därför med glatt
hjärta dvärgen sitt arv och vandrade så av med bor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
