Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nade vid dörren, och då han hörde honom snarka,
så att fönsterrutorna darrade, voro borden snart
ombytta.
Jöns, som ingenting märkt, tog morgonen därpå
det ombytta bordet på ryggen och vandrade hem.
»Vad», ropade fadern, när han såg honom
komma, »är det du, Jöns? Redan andra dagen kommer
du tillbaka? Har du så snart ledsnat på att se dig
om i världen, eller kanske har du re’n gjort så
mycken lycka du önskar?» — »Ja, kära far», svarade
Jöns, »just så är det. Jag har varit långt borta i en
stor skog, där jag såg bara träd, men lika fullt
träffade jag där min lycka, nämligen det här bordet, som
jag köpt för hela mitt arv av en liten dvärg med
långt skägg.» — »Dumhuvud!» bannades fadern. »Nej
slughuvud!* mente Jöns. »Se inte så snett på mig,
kära far, ni skall snart erfara vad mitt bord duger
till. Bjud släkt och vänner, så många ni vill, hit i
afton, så skall jag undfägna eder alla med viner och
rätter, som ni aldrig förr smakat och det utan att
någon tappning eller kokning behöves.» Och härvid
såg Jöns så viktig och djupsinnig ut, att fadern väl
kunde märka, att det var hans allvar. »Besynnerligt
låter det väl», tänkte den gamle, »men de dummaste
spån ha ofta mesta lyckan», och så bjöd han utan
betänkande sina vänner och grannar, och Jöns höll
sig riktigt dryg och förnäm och sade för sig själv:
»Nu skola de nog spärra upp både mun, näsa och öron,
då de få se vad jag blivit för en man; ty vad jag
bjuder dem, det hava de aldrig varit bjudna på förr.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
