Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så skedde även, ty när Jöns med mycken
högtidlighet ställt bordet mitt på golvet och ropat med
väldig stämma: »Duk opp, bord!» på det alla måtte
förnimma vad för en trollkarl han var, så märktes
icke den ringaste förändring på bordet, och huru han
än vände det, förblev det lika omedgörligt, varöver
alla började rätt hjärtligen skratta utom
undergöraren, som stod där så flat, att ingen dödlig varit det
mera, och gamla fader Welten, vilken begynte dundra
som en åska och med sin knutna näve verkligen slog
ned på sonens ena öra, så att det blixtrade för den
stackars Jöns’ ögon. Och som nu alltid inträffar vid
oväder, så förfogade sig var och en hem till
sitt men glömde ej att omtala den släta
undfägnaden samt utskratta den stackars Jöns och fader
Welten.
Men Jöns var likväl ej så dum, att han icke
kunnat vara ännu dummare, ty dagen därpå tog han
sitt bord på ryggen och gick att uppsöka dvärgen för
att säga honom, att han ville göra ombyte, emedan
bordet förlorat sin undergörande egenskap. Dock nu
återfann han varken koja eller gubbe, och alla han
frågade gåvo honom det besked, att en sådan liten
man och en sådan koja aldrig funnits där i skogen.
Jöns måste därför åter förfoga sig hem och var nu
klok nog att slå alla vandringstankar ur hågen. I
stället bad han fadern rätt ödmjukt, att han måtte få
tjäna honom som dräng för mat och lön, vilket fadern
gärna tillstadde honom.
Men Toffel, fader Weltens andra son, tänkte:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
