Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hö, så var själva häcken av silver och skimrade även
av ädelstenar.
»Nå, försök nu åsnan», sade dvärgen. Härtill
var Toffel ej sen. »Åsna, slå opp!» ropade han, och
vid det hon efterkom hans tillsägelse flögo dukater
och andra guldmynt omkring åt alla sidor. Toffel,
som ej ville låta narra sig, lät åsnan flera gånger
förnya försöket, och då det alltid skedde med samma
verkan, fann han bytet alltför förmånligt att längre
betänka sig därpå utan gav dvärgen arvet, tog åsnan
och vände därmed genast hem.
Men över natten måste han vila i samma
värdshus, där hans broder Jöns förlorat sitt bord. Han
ville likväl gå förståndigare till väga och sade därför
till värden: »För min åsna till stallet och giv henne
det bästa foder; ni skall i morgon bli väl betald
därför, men akta er att säga: Åsna, slå opp! ty då går
det er icke väl, det säger jag er på förhand.»
Nu trodde Toffel att värden nog skulle taga sig
till vara att pröva hans åsna och gick därför lugnt
till vila. Men värden, som av dessa Toffels ord
märkte, att det måste vara någonting särskilt med den
åsnan, skyndade att för sin gumma berätta vad Toffel
sagt honom, tilläggande därvid sin mening, att den
åsnan måtte vara ett farligt och grymt djur. Men
gumman svarade: »Vet du, jag tror det är visst med
åsnan på samma sätt som med bordet. Låt oss
försöka! Om du i natt går till stallet och igenom ett
kvisthål eller en springa säger till åsnan: Åsna, slå
opp! så kan hon ju ej träffa dig, kan du väl förstå.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
