Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Min kära broder Jöns är verkligen något för dum,
ehuru han är den äldsta ibland oss. Jag har också
lust att försöka min lycka, men nog skall jag bära
mig klokare åt.» Han begärde därför av fadern sitt
mödernearv, och då inga föreställningar hjälpte, gav
fadern honom arvet och sin välsignelse dessutom,
varefter TofTel vandrade samma väg som Jöns och
kom mot aftonen till samma skog, där hans bror
träffat dvärgen. Den lilla mannen, som syntes ha
fattat tycke för denna släkt, var nu även TofTel till
mötes. »God afton, TofTel», sade han, »jag vet vad
du har i sinnet och gör dig samma tillbud som din
broder Jöns. Ger du mig ditt mödernearv, så får du
av mig min guldåsna. Om du blott ropar till henne:
Asna, slä opp! så flyga idel guldmynt fram efter
hennes hovar för var gång hon slår opp, och på det
sättet kan du redan första gången få ditt arv tio
gånger tillbaka.»
TofTel tyckte att tillbudet var gott, men som han
var en försiktig ungdom, ville han icke ingå i någon
handel, innan han först övertygat sig, om åsnan
verkligen hade den uppgivna egenskapen, vilket dvärgen
fann ganska förståndigt. Han bad alltså TofTel följa
sig några hundra steg längre in i skogen och visade
honom där ett litet med halm täckt stall, vari
guldåsnan låg. Det inre av detta stall var präktigare än
de grannaste furstliga rum; ty ehuru åsnan liksom
andra åsnor icke hade annat än havre och hackelse
i sin krubba, så var denna av idel guld och fullsatt
med ädla stenar och fastän inom häcken låg blott
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
