Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alldeles stilla, till stort bryderi för den arma Toffel,
som slutligen blev så förargad över sin åsnas
envishet, att han begynte slå och sparka henne av alla
krafter, vilket ock till slut hade den påföljden, att
hon verkligen slog upp, men icke var det något
guldmynt, som därvid kom i dagen. Nu kunde vänner
och fränder icke längre hålla sig allvarsamma, utan
alla människor utskrattade den stackars Toffel, som
var han gick fram i byn förföljdes av ropen: »Åsna,
slå opp! ha! ha! Åsna, slå opp!»
Det hjälpte icke att Toffel gick att söka dvärgen,
ty han fann honom icke utan måste vända om helt
nedslagen och, liksom den äldre brodern, tjäna fadern
såsom dräng, och så snart man talte om åsnan TofTel,
visste minsta barn vem som menades.
Nu ville också den yngsta brodern Mårten ut I
världen. Han hade alltid varit den förståndigaste och
eftertänksammaste, ävensom den frommaste och
lydigaste; men denna gång kunde faderns föreställningar
dock ingenting uträtta. »Låt mig också få vandra ut,
kära far», bad han, »kanske går det mig bättre än
mina bröder, och om det också icke så gör, så tjänar
jag er gärna som dräng, och då är det sedan ingen
skillnad meilan mig och mina bröder.» — »Så vandra
då av i Guds namn», sade fadern, »men se dig
försiktigt före», och därmed gav han honom hans arvedel.
Även Mårten kom till samma skog som hans
bägge bröder och träffade den gamla dvärgen, som
sade till honom: »Mårten, jag vet, att du är en bra
gosse, from och redlig. Jag vill ge dig en gåva, den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
