Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sista jag ännu har att giva, om du ger mig din
arvedel. Här är en duktig knölpåk. När du säger till den:
Knölpåk, var verksam! så slår han alla, som råka ut
för honom, bruna och blå, ända till dess du säger:
Knölpåk, var overksam! då han åter blir stilla. Jag
är samma gubbe, som givit Jöns bordet Duk opp och
Toffel Guldåsnan, men det är icke mitt fel att de
låtit värden på höjden här vid ändan av skogen stjäla
dem ifrån sig. Dock, du tror mig visst icke?» —
»Jo», svarade Mårten, »ni ser mig alltför ärlig ut
att kunna vilja bedraga mig. Här är min arvedel,
giv mig nu i stället er knölpåk.»
Så var nu bytet gjort, och dvärgen förmanade
Mårten att taga sig väl till vara för den bedrägliga
värdshusvärden.
Mot aftonen kom Mårten, liksom hans bröder
hade gjort, till värdshuset vid ändan av skogen och
tog där kvarter. Hela sin arvslott hade han redligen
lämnat dvärgen, ty han tänkte: »Om du ock är
en slipad bedragare, så vill jag ändock vara ärlig, ty
ärlighet varar längst, säger ordspråket.» Därför
begärde han nu endast litet bröd och dricka för några
skillingar, som han förtjänat genom arbete hos fadern,
och begav sig därefter till vila tagande sin knölpåk
med sig men sade därförinnan till sitt värdfolk:
»Se till, go’ vänner, att ingen kommer in i min
kammare och säger: Knölpåk, var verksam! Det kunde
gå den rätt illa, därför varnar jag er.»
»Nå, min gubbe», sade värdinnan till sin man,
så snart de blivit ensamma, »har du icke märkt nå-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
