Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
också i morgon giva mig bordet Duk opp och
gull-åsnan, som I narrat av mina bröder.» — »Ja, ja, o
Gud ja! kära nådiga herre», ropade de i sin ångest,
medan svedan av slagen ännu kändes i hela kroppen.
Men om morgonen sökte de undanflykter och sade,
att vad de yttrat dagen förut hade skett i ångesten,
de hade icke vetat vad de då talat, något bord Duk
opp eller någon gullåsna hade de aldrig sett eller
någonsin hört talas om.
Mårten gjorde sig ej mödan att vara särdeles
vidlyftig och var över huvud icke vän av några långa
tal. Han sade blott: »Knölpåk, var verksam!» —
»Herre, kära nådiga herre, för Guds skull», skreko
nu både värden och hans hustru. »Vi hava nog av
vad vi fingo i natt; här har ni både bordet och
gull-åsnan!»
Mårten försökte dem, och fann att de voro de
rätta. Bordet dukade sig, han fick en god frukost,
och värden och värdinnan måste äta med, ehuru de
förlorat all matlust. Åsnan slog opp, och guldmynt
sprakade omkring som eldgnistor. »Behåll
penningarna för mitt nattläger», sade Mårten, «fastband bordet
sorgfälligt på åsnans rygg, tog knölpåken i hand och
kom mot aftonen hem till byn med de tre
undergörande tingen.»
»Så sant jag lever», sade fadern, »är icke Mårten
också hemma inom tvenne dagar liksom de andra,
och det kommer väl att gå på samma sätt, så att alla
i byn skola ännu en gång hålla oss för narrar!»
Gamla och unga i byn voro verkligen redan för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
