Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
got? Här är säkert åter något att förvärva, och alla
goda ting äro ju tre.» — »Ja visst», svarade värden,
»men vem vet, huru det kan förhålla sig med
knölpåken? Saken förefaller mig betänklig.» — »Min kära
Mickel», inföll hustrun, »du är ett nöt och blir ett
nöt så länge du lever. Vem vet, om icke knölpåken
tillskyndar oss mera lycka än både bordet och
guldåsnan. Kanske den kan göra oss unga och friska och
vackra till och med!» — »Nåja, min gumma, du kan
kanske ha rätt, och så snart han väl somnat in, skola
vi båda två gå dit upp och försöka hur det kan gå.»
Därpå gingo de upp. Mårten, som väntat deras
besök, hade väl aktat sig att insomna men låtsade
dock sova rätt tungt och snarkade av alla krafter.
Då smögo sig värden och värdinnan utan fruktan in
i rummet, och värden ropade genast: »Knölpåk, var
verksam!» Knölpåken lydde, men på ettsätt, som de
visst icke väntat sig, ty den började erbarmligen
mör-bulta dem båda två över axlar och rygg, armar och
ben till stor förnöjelse för Mårten, som nu också
ropade: »Knölpåk, var fullt verksam!» Och nu föllo
slängarna tätt som hagel, och vart det äkta paret
flydde undan var knölpåken efter dem, från vinden
ända ned i källaren. Då måste de i sin nöd åter bege
sig till Mårtens kammare och ropade till honom:
»Herre, kära herre, låt den fördömda knölpåken vila
och förbarma er över oss, vi bliva ju annars värre
mörbultade än biffstek och kalops.» Då ropade
Mårten: »Knölpåk, var overksam!» och genast lydde han,
»men», tilläde Mårten, *nu edra bedragare, skolen I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
