Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
likaledes gjorde svåra härjningar. »Ja, må ske»,
svarade skräddaren; »men giv mig också sedan vad ni
lovat, annars blir det aldrig väl oss emellan.»
Han gick till skogen, lämnade som vanligt de
hundra jägare, konungen skickat med honom, vid
skogsbrynet och gick ensam in i skogen. När han
fick se vildsvinet, retade han det och var ej sen att
begagna sina ben, då det förföljde honom. Äntligen
kom han till ett litet kapell, vars dörr stod öppen.
Han sprang in och svinet efter, men han, lättare och
vigare, hoppade ut genom ett fönster och stängde
dörren, under det svinet ännu letade efter honom i
kapellet. Nu var vildsvinet fångat och det tredje
storverket fullbordat.
Konungen vågade nu icke längre uppskjuta
uppfyllandet av sitt löfte, utan prinsessan måste bekväma
sig att taga skräddaren till sin gemål, ehuru hon långt
hellre förmält sig med en prins, om han också icke
utfört så stora hjältedater. Detta bekymrade
emellertid vår skräddare föga, och då han blev konung
Storhjärta, hyste alla kejsare, konungar och furstar, som
voro hans närmare eller avlägsnare grannar, en
synnerlig vördnad för hans tapperhet och lämnade honom
och hans land i ro så länge han levde.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
