Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kommer väl igen. — Ack, min hustru», fortfor han,
vändande sig till henne, »vad den maten smakar mig
väl, giv mig mer!» Och ju mer han åt, desto mer
ville han ha och ropade oupphörligt på mer. »Du
får ej något med», sade han till sin hustru, »ty det
förekommer mig, som om den här rätten hörde mig ensam
till.» Och allteftersom han åt, kastade han benen
under bordet, tills han slutligen förtärt alltsammans.
Men Malena gick efter sin bästa silkeshalsduk,
plockade alla benen tillsammans och knöt in dem i
halsduken, varefter hon gick ut på gården, lade dem
i det gröna gräset under enbusken och grät bittra
tårar. Dock, så snart hon ditlagt benen, blev hon
genast glad i sitt hjärta och grät sedan ej mera. 1
detsamma böjde sig kvistarna nedåt, så att de alldeles
övertäckte benen, en stark dimma omgav busken och
mitt däri brann en eld, varutur flög en underskön
fågel, vilken sjöng så härligt och flög högt i luften.
Då fågeln var borta, stod enbusken återigen lika som
förut, men halsduken med benen var borta. Malena
blev glad i sitt hjärta, ty det föreföll henne, som om
hennes bror ännu levde.
Men fågeln flög bort till en guldsmeds hus, där
han satte sig och började sjunga:
>För mig min moder lade försåt;
Jag dog, och min fader mig åt.
Min syster Malena
Tog alla bena,
Knöt in dem i silkesduk; till slut
Hon lade dem under enbusken ut.
Klivit, klivit! Då blev jag en fågel så vacker.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
