Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldsmeden satt i sin verkstad och arbetade på
en guldked, då hörde han fågeln, som satt på taket
och sjöng, och han tyckte det lät så vackert. Han
steg upp, sprang ut på gatan men tappade sin ena
toffel i en rännsten, förskinnet hade han på sig, i ena
handen höll han guldkeden och i den andra en tång.
Solen sken klart, och han ställde sig så, att han rätt
noga kunde betrakta fågeln. »Min vackra fågel», sade
han, »vad du sjunger skönt, sjung om det där stycket
en gång till.* — »Nej», sade fågeln, »två gånger
sjunger jag ej för intet, giv mig den där guldkeden,
så skall jag sjunga en gång till.» — »Där», sade
guldsmeden, »har du keden, sjung nu en gång till.»
Då flög fågeln ned, tog guldkeden i sin högra klo,
satte sig ånyo på taket och sjöng:
»För mig min moder lade försåt:
Jag dog och min fader mig åt.
Min syster Malena
Tog alla bena,
Knöt in dem i silkesduk; till slut
Hon lade dem under enbusken ut,
Klivit, kliviti Då blev jag en fågel så vacker!»
Därefter flög han till en skomakare, satte sig på
taket och sjöng samma sång. När skomakaren hörde
den, sprang han ut i skjortärmarna, såg uppåt taket
och måste hålla handen för ögonen mot det starka
solskenet. »Kära fågel», sade han, »vad du sjunger
vackert!» och ropade på sin hustru, att hon skulle
komma ut och se den sköna fågeln, som hade röda
och gröna fjädrar och om halsen som rent guld och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
