Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Knöt in dem i silkesduk. — Till slut» —
Nu voro de endast sju som höggo.
»Hon lade dem under enbusken ut» —
Nu högg blott en.
»Klivit, klivit! då blev jag en fågel så vacker!»
Och nu stannade även den siste. »Fågel», sade
han, »vad du sjunger val. Låt mig också få höra
dig. Sjung om det där stycket en gång till.» — »Nej»,
sade fågeln, »två gånger sjunger jag ej för intet. Giv
mig den där kvarnstenen, så skall jag sjunga för dig.»
— »Ja», svarade han, »om den bara hörde mig
ensam till, så skulle du nog få den.» — »Sjunger han
en gång till», sade den andre, »så skall han gärna
få stenen.» Då flög fågeln ned, och alla
mjölnar-drängarna hjälptes åt att välta fram stenen, men fågeln
stack halsen genom hålet, tog så stenen med sig upp
i trädet och sjöng sin sång ännu en gång, och då
han sjungit den till slut, lyftade han vingarna, höll
keden i den högra klon och skorna i den vänstra,
och om halsen hade han kvarnstenen och flög långt,
långt bort, tills han åter kom till sin faders hus.
Där sutto fadern, modern och Malena till bords,
och fadern sade: »Vad jag i dag är lätt om hjärtat,
jag känner mig så väl till mods!» — »Nej», sade
modern, »jag känner mig så tung, som om det vore
åska i luften.» Men Malena sade intet utan grät
blott. I detsamma kom fågeln flygande, och när han
satt sig på taket, sade fadern åter: »Ack, vad jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
