- Project Runeberg -  De gamla goda sagorna ånyo utgivna / Andra delen /
101

(1909) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

som hon tagit ur låset, föll ur hennes darrande hand
på golvet. Dock sansade hon sig efter en stund,
tog upp nyckeln, slog igen dörren och gick upp i
sin kammare för att söka hämta sig efter sin
förskräckelse men fann nu, att nyckeln till kabinettet
var blodig. Hon torkade den flera gånger, men
förgäves; hon skurade den med både sand och aska,
men blodet satt ändå alltid kvar, ty det var en
förtrollad nyckel, vilken det icke längre var möjligt att
rengöra; när hon skurade bort blodet på ena sidan,
så kom det strax fram på den andra.

Samma dag om aftonen kom Blåskägg hem från
sin resa. Han hade under vägen, sade han, fått ett
brev, som underrättat honom, att den sak för vars
skull han rest redan vore avgjord efter hans önskan.
Hans hustru gjorde allt sitt till för att visa sig glad
över hans hastiga återkomst. Dagen därpå begärde
han igen nycklarna, och hon gav honom dem men
med så darrande hand, att han utan möda kunde
gissa vad som hänt. »Varför», frågade han, »är icke
nyckeln till kabinettet bland de andra?» — »Jag
måtte ha glömt den på bordet i min kammare»,
svarade hon bävande. — »Skynda dig då efter den»,
inföll Blåskägg. Efter flera påminnelser måste hon
slutligen framlämna nyckeln. Sedan Blåskägg
betraktat den, frågade han, huru det kom till att den
var blodig. — »Jag vet det icke», svarade hans hustru,
blek som ett lik av räddhåga. — »Du vet det
icke,» återtog hennes man, »men jag vet det, jag!
Du har, oaktat mitt förbud, gått in i kabinettet. Nå

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 00:16:39 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/gamlagoda/2/0129.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free