Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
För att skingra sitt elaka lynne lät han bjuda
till frukost några goda vänner, vilkas antal alltid är
rätt ansenligt hos de rika, om de tillika äro
frikostiga. Hovmästaren behövde penningar, och
Andalos tog som vanligt i sin pung; men ingenting fanns
däri och ingenting kom dit, huru han också vände
den. Nu blev den stackars Andalos till en början
mäkta bedrövad och fruktade, att han alltför mycket
missbrukat sin givmilda pung; men efter första
bestörtningen upptäckte han snart det skedda bytet och
prinsessans trolöshet. För honom återstod i denna
förtvivlade belägenhet intet annat än att taga sin tillflykt
till en jude för att till honom sälja allt vad som
fanns i hans präktiga palats och dymedels skaffa sig
respenningar. När detta blivit ordnat, avskedade
Andalos allt sitt folk, till deras stora bedrövelse,
emedan han alltid varit dem en god och frikostig
husbonde, och begav sig på väg till Famagusta.
Brodern, som ej sett honom på länge, tog
vänligt emot honom, och när Andalos berättade huru
det tillgått med pungen och begärde önskehatten för
att kunna återtaga den förra, avrådde honom den
makliga och stillsamma Ampedos: »Vi hava ju
penningar nog för vår livstid», sade han, »jag har ännu
tagit blott obetydligt ur de båda såarna du lämnade
mig; bry dig därför ej om pungen, den kan ju i alla
fall ej begagnas längre, än vi båda leva.» Men
Andalos stod ej att övertala. Han satte hatten på,
önskade sig först till Venedig och så till Florens, besökte
de rikaste juvelerarbodar, och sedan han i var och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
