Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den fördömda fruktmånglaren hade visligen
försvunnit; men snart kom en resande doktor att
till-bjuda prinsessan sin tjänst. Denne var åter ingen
annan än den förklädde Andalos, som väl kryddat
sina botande äpplen, på det de ej måtte vara alltför
olika vanliga läkemedel. Sedan prinsessan förtärt ett
stycke av ett sådant äpple, såg hon redan huru
öronen något minskats och fattade nu det förtroende
för sin nya läkare, att han fick tillfälle giva henne
en sömndryck fullt ut så god som den hon gav
honom, då hon stal hans pung. Under det prinsessan
sov, såg Andalos sig noga omkring i hennes rum och
fann lyckligtvis den underbara hatten höljd med damm
under prinsessans säng; ty så fin och slug hon än
var, hade hon likväl ej anat hattens egenskap utan
föraktligt kastat honom under sängen. Andalos, som
föresatt sig att hämnas de streck hon spelt honom,
försummade nu icke att fatta den sovande prinsessan
om livet och önska sig i samma skog som sista gången.
Här gav han sig ånyo tillkänna, tog tillbaka sin pung
och förde prinsessan med de ännu ganska långa öronen
till ett kloster, där hon snart fann sig i sin försakelse
av världen. Förgäves väntade konungen och
drottningen, att deras kära dotter nu, såsom efter det
första försvinnandet, skulle återkomma. Döden
överraskade dem under denna väntan, och prinsessan själv
fastade och sjöng mässor till sin höga ålderdom.
Andalos återvände till sin bror, men blott för
att berätta honom huru han överlistat prinsessan, och
begav sig sedan, trots broderns alla varningar, åter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
