Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädje häröver var, som man väl kan förstå, icke
liten, i synnerhet som han nu började tänka på, huru
just dessa äpplen kunde bliva honom ett medel att
återfå vad han förlorat. Han bad därför eremiten
om ett par av båda slagen. »Tag», sade den redlige
mannen, »så många du vill; de här träden tillhöra ej
mig mera än dig.»
Andalos var ej sen att förse sig rikligen med de
undergörande äpplena och begav sig på vägen till
London. Denna resa var väl lång, och mödosamt
var det också att gå för den, som varit van att färdas
så fort; men vad gör man ej för att taga hämnd på
en trolös prinsessa? — Då han äntligen hunnit fram,
satte Andalos en plåsterlapp över sitt ena öga, fästade
ett löst skägg vid sin haka, påtog en peruk samt
förställde och förklädde sig så, att ej den mest klarsynte
skulle kunnat igenkänna honom. Nu utbredde han
sina vackra men vådliga äpplen, där han visste
prinsessan brukade dagligen gå fram till slottskyrkan.
Som han ej begärde mindre än tre dukater för varje
äpple, så köpte ingen mer än prinsessan, som av
nyfikenhet tillhandlade sig ett par, dem hon med
synnerlig begärlighet förtärde, så snart hon kommit in
i sina rum. Till sin stora förskräckelse erfor hon samma
verkan därav som Andalos i skogen. Ingen
huvudprydnad kunde skyla de långa öronen. Läkare av alla
slag tillkallades; piller, pulver, droppar, mixturer, ja,
själva fältskärsknivarna anlitades, men allt förgäves; ty
knappast voro öronen under mycken sveda och mycket
blödande avskurna, förr än de åter voro halvalnslånga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
