Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Nu blev Resepelle het om öronen, då han hörde,
att det var frågan om livet. »Det var en huggare
till kung», tänkte han, »som vill att jag skall
uppoffra livet för honom.» Han försäkrade därför konungen
ännu en gång om sin stora kärlek och trohet men
gjorde därvid tusen krumbukter med orden och sade,
att vad livet beträffade så var det en kinkig fråga,
på vilken han sannerligen ej kunde inlåta sig för
närvarande, så ont det än gjorde honom att nödgas
vägra sin nådiga konung något. Över dessa ord blev
kungen så ond, att han slog spiran i golvet, så att
Resepelle hoppade högt upp i luften där han stod.
Men nu lade kungsan sig emellan och sade:
»Nej, dö skall du icke, men gifta dig skall du
av kärlek till oss!»
»Ja, det skall du prompt göra, min kära
Resepelle! Bliv inte så förskräckligt rädd utan hör nu
på vad jag har att berätta dig», sade kungen.
»Det är nu två år sedan vår lycka genom en
bedrövlig händelse liksom med ett enda slag
förstördes. Du bör veta, min kära Resepelle, att vi
hava haft en dotter, som var bildskön. Den, som
såg henne, kunde aldrig nog länge betrakta hennes
täcka, i snö och purpur skiftande ansikte, hennes
koralläppar och himmelsblå ögon. Vi älskade henne
så högt, att vi måhända klemade bort henne; jag kan
ej neka till att hon blev litet näsvis; men hennes
skalkaktighet var aldrig elak. För två år sedan fyllde
hon sitt fjortonde år; vi firade då hennes födelsedag
med en präktig fest. Frampå eftermiddagen, just
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
