Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vi skulle stiga upp från bordet, fingo vi höra ett
rasslande och skramlande på gatorna, och i ett huj
stannade en vagn utanför slottet. Då jag kom ner
för att se vem det var, blev jag alldeles utom mig
av förskräckelse; men det hjälpte ej. Du bör
nämligen veta, min kära Resepelle, att jag har en moster,
som alltid varit en elak och otäck människa. Hon
har ända från sin ungdom varit en arg häxa och
hennes högsta nöje har varit att göra människor ont.
Jag har i hela mitt liv hyst en stor förskräckelse för
henne, och om hon någon gång kommit i min väg,
har jag städse sökt undvika henne; men då har hon
alltid blängt på mig med sina stora gröna ögon, så
att jag i varje ögonblick fruktat, att en puckel skulle
växa ut på ryggen eller min näsa förlängas till ett
långt horn; det har värkt än här än där, alldeles
som om jag fått ett trollskott i kroppen på mig.
Att jag ingalunda var glad över hennes besök,
begriper du väl, men jag tordes likväl ej annat än visa
henne ett vänligt ansikte; och fastän hjärtat klappade
av fruktan, sprang jag fram för att hjälpa henne
ur vagnen, på det att hon ej måtte bryta av sina
torra spindelben. Hon upptog också denna min
artighet mycket väl; och sedan hon hostat och pustat en
kvart, sade hon mycket vänligt: ’Du har blivit rätt
hygglig på senare tider, min söta kusin lilla, och jag
önskar dig också allt möjligt gott!’
’Bara hennes goda lynne ville vara länge!’
tänkte jag.
Men bredvid henne i vagnen satt ett annat, så*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
