Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som det tycktes, ungt fruntimmer, som var helt och
hållet insvept i slöjor, så att man ej kunde se
ansiktet. Då de uppkommit på slottet, föreställde min
tant det yngre fruntimret såsom sin dotter, vilken hon
befallde göra en riktigt artig nigning för sina söta
kusiner. Det gjorde hon också men yttrade ej ett
enda ord och avtog ej heller sina slöjor. Däröver
var jag rätt glad; ty, tänkte jag, om hon är ful, så
behöver jag ej av fruktan för den gamla häxan prisa
hennes skönhet. Därpå lät jag duka och bad gästerna
hålla till godo.
Då sade den gamla käringen: ’Nu, min dotter,
kan du avtaga dina slöjor, ty här finnes ej någon
mansperson närvarande mer än Hans Majestät, och
han är din kusin’.
Jag och kungsan och min dotter blevo alla utom
oss av förskräckelse, då vi fingo se det blottade
vidundret. Näsan var helt säkert ett kvarter lång och
böjde sig alldeles som en skära långt ner över
munnen, som gick ända upp till öronen. Hon hade precis
likadana ögon som hennes söta mamma; det vill
säga, att de voro gröngula och fulla av ilska. Allt
vad hon fick tag uti slukade hon, alldeles som om
magen varit bottenlös.
’Nå, vad tycker ni om min dotter?’ frågade den
gamla käringen mig; ’det är ju ett vackert och raskt
barn jag har?’
’Mycket raskt, mycket raskt!’ svarade jag så fort
jag kunde; ty jag fruktade alltid, att hon skulle kunna
genomskåda mina hemligaste tankar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
