Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEPELLE.
Först då vi återkommo på våra rum, fingo vi se
vår olycka i hela sin vidd. Prinsessan grät så bittert,
och huru förändrat var icke hennes utseende! Näsa
och öron voro nu tre gånger så långa som förut.
Munnen var uppfläkt ända till öronen, och ögonen
voro nästan lika fula som på häxan själv, utom det
att de icke sågo så elaka ut; ty över hennes hjärta
hade trolldomen ingen makt, och detta är det enda,
som kan trösta oss i vår olycka. Huru sorgsna och
bedrövade vi voro, kan blott den föreställa sig, som
själv har haft ett så vackert och älskvärt barn som
vår Teodolinda var.
Ett hopp återstår oss likväl; men vem vet, om
det någonsin skall gå i fullbordan.
Emedan den gamla häxan sade, att prinsessan
skulle bliva förlossad ur trolldomen, om någon komme,
som ville gifta sig med hennes dotter och bestode tre
prov, så skickade vi genast en av våra hovmän med
sträng befallning att han skulle gifta sig med odjuret
och utföra de tre proven. Detta lovade han väl;
men då en lång tid förflöt, utan att han lät höra av
sig, så skickade vi en annan; men det har gått på
samma sätt med honom och med hela raden, som vi
skickat till den gamla häxan, så att vi mistat nästan
hela vår hovstat. Att hon gjort dem något ont, det
tror jag icke, men antingen hava de blivit slagna
av fasa, då de fingo se bruden, eller också hava de
ej kunnat bestå de förelagda proven; och emedan de
fruktade att komma hem med oförrättat ärende, hava
de hellre begivit sig ut i den vida världen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
