Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två år hava nu förflutit i fruktlösa bekymmer.
Då fingo vi i går höra din ankomst omtalas, och att
du skulle vara en så klok och förståndig karl; och
som en blixt for oss den tanken genom huvudet, att
just du vore rätta mannen att rädda oss och vårt
arma barn! Detta är orsaken, min kära Resepelle,
varför jag låtit kalla dig, och jag hoppas, att du nu
hört tillräckligt för att veta på vilken punkt saken
står.»
Resepelle hade moltegat hela tiden, medan
konungen talade, och drottningen grät bitterligen
och sade:
»Ja, min kära Resepelle, nu känner du vår nöd,
och om du har ett mänskligt hjärta i ditt bröst, så
förbarmar du dig över oss och gifter dig med häxans
dotter, på det att vår Teodolinda må bliva förlossad.»
Därpå tog hon Resepelle i handen och såg på honom
med tårfulla ögon, så att han blev helt varm om
hjärtat av rörelse. Prinsessan själv förenade nu sina
böner med kungsans. Hon hade betäckt sitt ansikte
med en tjock slöja, så att han ej kunde se det; men
hennes röst klingade milt och rörande. Alla tre
bådo nu Resepelle så innerligt, att han ej kunde
avslå deras böner.
»Den nådiga prinsessan vill och skall jag lösa
från trolldomen», sade han, »även om jag skulle
bli tvungen att gifta mig med själva den gamla
troll-packan.»
Då kunde kungen och kungsan knappt styra
sig för bara glädje, och de tackade Resepelle in-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
