Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
onödiga, ty för allt vad han möjligtvis kunde
behöva hade konungen och hans gemål dragit
omsorg. Då Resepelle kom upp på slottet, fann han
nämligen allt i ordning; ja, han fick så mycket
penningar, att han ej visste vad han skulle göra med dem
alla. Vid avskedet voro alla djupt uppskakade, och
prinsessan grät bakom slöjan så bittert, att det kunnat
röra en sten. Resepelle sade därför med tårar i
ögonen: »Var lugn, nådigaste prinsessa, jag skall rädda
eder eller också uppoffra mitt liv!»
Med dessa ord gick han sin väg.
Men man får ej tro, att kungen glömde den
gamla beskedliga gumman; nej, ty det hade ej varit
kungligt gjort! Samma dag som hennes son reste
kom en kunglig löpare till henne med en stor
penningpåse, och kungsan skickade henne varenda dag
mat från sitt eget bord.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
