Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Dagen därpå skulle Resepelle begiva sig åstad;
hon upprepade då alla de lärdomar, som hennes
ömma modershjärta förestavade henne, och innan
hon tog avsked, meddelade hon Petter följande viktiga
upplysning:
»Min snälla Pelle lilla, du vet inte du, att du
har en guffar i livet, som är en så klok karl att han
kan höra, huru masken snarkar när han sover. Han
heter von Puckelman; men jag nämner ej hans namn
gärna, ty det måtte aldrig stå rätt till med honom,
efter han är så klok.
Han gjorde din salig far mycket gott och har
lovat att hjälpa även dig. Till all olycka var jag
en gång nog oförsiktig att förolämpa honom, och
sedan den dagen har jag aldrig fått se honom. På
den tiden låg du ännu i vaggan. Var han finns,
det vet jag inte; men det anar mig, att du skall
träffa på honom någonstädes under din resa. Hälsa
bara riktigt hövligt på honom och säg honom, att du
är lilla Petter, som han Valborgsmässeafton för två
och tjugo år sedan bar till dopet, och du skall få se,
att han genast kommer ihåg dig. Han är en så lärder
man, att han mycket säkert kan hjälpa dig och
konungen, bara han vill».
Därpå inpackade hon i Resepelles ränsel några
rena skjortor och ett par fläskpannkakor, som hon
invecklade i papper, på det att hennes Pelle ej skulle
svälta ihjäl åtminstone den första dagen. Nu följde
avskedet under många tårar och smekningar.
Men alla hennes bekymmer för matsäcken voro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
