Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
RESEPELLE.
■45
strålen tittade fram mellan de gröna löven, eller då
skogens fåglar uppstämde sin glättiga sång, då
föreföll det Resepelle, som om han fått en kär hälsning
hemifrån, och all fruktan var försvunnen.
Tredje dagen om aftonen, då det redan var mörkt,
tyckte sig Resepelle se ett ljus skimra emellan
grenarna; och vid närmare undersökning fann han, att han
ej hade bedragit sig. Ljuset kom från en koja, som
stod långt in i skogen emellan ett par ofantligt stora
träd. På husets ena sida varseblev Resepelle ett
litet fönster; han ansåg därför försiktigheten fordra,
att han passade på och såg efter vem som bodde
därinne. Men huru överraskad blev han icke över
den anblick, som där mötte honom!
Vid ett träbord satt en liten man på en
träbänk; framför honom låg en ofantligt stor bok, i
vilken han tycktes ivrigt läsa. Den lilla mannen
måtte ha varit mycket gammal, ty hans ansikte var
alldeles gult och hopskrumpet, och över den stora
puckeln, som han hade på ryggen, nedföll ett långt
silvervitt hår.
Efter en stunds förlopp slog den lilla mannen
ihop boken och blickade omkring sig. Det föreföll
Resepelle märkvärdigt, att ögonen ännu kunde vara
så glänsande. Nu började den lilla gubben tala högt
för sig själv sålunda:
»Redan jag levat i trehundrade år
Och lärt mig allt mera och mera;
Snart min tid är förbi, och vitt är mitt hår:
Döden är nära, och dagar jag räknar ej flera.
10 — Geijerstam, De gamla goda sagorna, II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
