Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon tyckte inte illa om Resepelle; och att han var
en ny friare, det kunde hon sluta därav, att alla
andra skydde deras boning mera än pesten.
»Jag tycker om dig, min gosse lilla», sade hon
fräckt till Resepelle, »laga bara, att du kan bestå
proven, så vill jag gifta mig med dig i morgon!»
Resepelle visste väl förut, att hon ej var vacker,
men ett så otäckt utseende och en sådan fräckhet
hade han aldrig kunnat föreställa sig. Hon föreföll
honom så vidrig och motbjudande, att han helt säkert
genast vänt om, om han ej tyckt, att det var synd
om den stackars prinsessan och hennes föräldrar, och
dessutom hade han ju givit sitt hedersord att våga
allt, till och med sitt liv.
»Han vill inte ha dig», sade den gamla häxan,
»han måtte vara en bra kuriös människa, som ej vill
ha en sådan sötunge, som du är!»
Därpå spände de sina gröngula ögon uti honom,
så att det kröp i ryggmärgen på Resepelle, ty det
förekom honom alldeles, som om de bägge vidundrens
näsor blevo allt längre och längre, och han fruktade
var minut att de bägge snablarna skulle stöta honom
i ansiktet. Hans enda tröst var käppen, som han
fått av greven. »1 nödfall litar jag på dig», tänkte
han för sig själv.
Han ropade därför med en barsk ton till häxorna:
»Får jag inte snart veta de där proven, som jag skall
genomgå? Kan jag därigenom befria prinsessan, så
är jag inte rädd för att gifta mig med själva hin
håles mamma; men jag skulle också hålla henne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
