Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
varm, det kunnen I lita på. Dragen fram med proven
nu, och huttlen ej längre med mig!»
Ett sådant språk hade häxorna aldrig hört förr.
Den gamla häxan menade, att han ej hade så brått;
»men efter du nödvändigt vill befria den högfärdiga
prinsessan, så kom då!» sade hon.
De bägge häxorna gingo nu förut, och Resepelle
följde efter. De gingo trappa uppför och trappa
nedför och genom en mängd mörka gångar, tills de
slutligen kommo till en dörr, som de läste upp, varefter
de inträdde i en stor sal. Resepelles blickar möttes
nu av en syn, vars verklighet han skulle betvivlat,
om hans egna ögon icke hade övertygat honom om
sanningen därutav.
En mängd personer funnos i salen i allehanda
ställningar. Det såg ut alldeles som om de varit
levande. Några tycktes ha velat stiga upp, andra
sätta sig, medan somliga stodo med öppen mun.
Men allesammans voro de styva och orörliga som
träbilder. Ingen kunde röra ett enda finger, ty de
voro alla förtrollade. Men då Resepelle såg nogare
på dem, begrep han, att det var de många
hovmännen, som kungen skickat hit för att rädda
prinsessan, och som av den gamla häxan blivit
förvandlade till stockar och stenar. Resepelle kunde ej
avhålla sig från att inom sig darra av fruktan, då
han betänkte, att det kunde gå på samma sätt med
honom, och att häxan kanske till vintern skulle kasta
honom på brasan, alldeles som om han vore ett
vanligt vedträd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
