Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 22 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Älvsborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

avsikt att göra Älvsborg till en huvudort för denna del av Sverige. För
den skull anlade han på 1540-talet en stad, som fick det gamla slottets
namn, och där nedanför en skeppsgård eller flottstation. Omedelbart efter
anläggningen befallde han borgarne i Ny Lödöse (Gamlestaden), vilka
med anledning av oordentlighet i handel och vandel väckt hans misshag
och vilka han rent ut kallade “en hoop svin“, att flytta till Älvsborg —
“där att bygga och bo, sunnan till vid slottet, så att staden och slottet
måtte bliva tillsammans". Det ena skulle beskydda det andra därigenom,
att det högsta berget på södra sidan om fästet skulle intagas inom
stadsmurarne, varigenom fienden hindrades att från detta håll komma slottet
för nära, såsom hittills varit fallet.

Trots Lödöseborgarnes motstånd genomförde kungen sin plan under
det år, 1545, han vistades på Älvsborg.

Under Gustafs regering voro Severin Kijl och Gustaf Olofsson
Stenbock ståthållare på slottet.

Den sistnämnde, vilken vi avbilda, var en högt betrodd man hos
Gustaf Vasa och blev som vi veta år 1552 konungens svärfar. Som
hövitstnan på Älvsborg och ståthållare i Västergötland vart han staden
Älvsborgs högste styresman.

Den nyanlagda lilla staden blev emellertid inte långlivad. Sedan
svenske män i fyrtio år befallt över Älvsborgs fäste, föll det, under
danskarnes härjningar i landet, år 1563 ånyo i deras händer.

Sistnämnda år, då de danska trupperna ryckte in i Västergötland,
härjande och brännande, kom den fientliga hären i slutet av augusti till
Älvsborg. Befälhavare på slottet var Erik Kagge till Brenäs, vilken i god
tid fått reda på danskarnes förehavanden och därför, enligt gamla tiders
bruk, låtit bränna staden utanför slottet. Innevånarne togo sin tillflykt
till borgen och inneslötos där.

Portsten (från Älvsborgs slott)

Danskarne riktade sina största ansträngningar mot Älvsborg, uppkastade
jordvallar till skydd för sitt grova artilleri och öppnade en fyra dagars
beskjutning, som äntligen resulterade i en öppning i det mur- eller
utanverk, som låg mot öster. Den i dansk krigshistoria bekante Daniel Rantzau
fick nu befallning att storma, men innan det kom därhän tvang
besättningen Erik Kagge att öppna underhandlingar. Följden blev
kapitulation, besättningen frigavs, men Erik Kagge själv fördes
jämte underbefälhavarne som fångar till Danmark. Enligt en
uppgift blev bytet mycket ansenligt, enär de kringboende
ditfört all sin redbaraste egendom, “guld och silver, kläder, salt
och annat“, i förhoppning om att den där vore i säkert förvar.
Danskarne fingo givetvis efter denna lättvindiga seger inga
höga tankar om svensk tapperhet och mod, och här i Sverige

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>