Det gamla Göteborg. Lokalhistoriska skildringar, personalia och kulturdrag / Del 1 / 23 (1919-1922) Author: Carl Rudolf A:son Fredberg Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gamla Älvsborg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

var förbittringen allmän.
Hövitsmannen fråndömdes liv,
ära och gods.

Portal till Älvsborgs slott

Under Erik den
fjortondes tid gjordes flera
hårdnackade försök att återtaga
Älvsborg, vars återerövring
var så mycket nödvändigare,
som danskarne stoppat all
svensk segelfart på Göta
älv. Till yttermera visso hade
de gjort södra älvarmen
delvis ofarbar för segling genom
att uppgrunda det smala
sundet till älvens södra del
mellan Hisingen och
Jordfallet. Utsikterna för
svenskarne att med våld kunna
återtaga Älvsborg voro
emellertid mycket mörka så länge det förödande kriget varade. Emellertid
kom en fredlig uppgörelse till stånd genom freden i Stettin. Sverige
skulle genom denna återfå Älvsborg emot en lösesumma av 150,000
riksdaler.

1 trots av att Johan den tredje gjorde allt för att sätta det under
danskarnas nya regemente ytterst förfallna slottet i gott skick och på samma
gång återupprätta staden, kan man säga, att Älvsborg under hans tid
spelt ut sin roll som fästning. Visserligen lät Karl den nionde, när han
anlade sitt Göteborg på Hisingen, förstärka den gamla borgen, men när
danskarna sågo tecknen till det nya samhällets tillväxt, riktade de sina
ansträngningar på att förgöra den nya staden och det gamla fästet.

Det var i maj 1612 som danskarna avgjorde Älvsborgs slutliga öde.
Då anlände ej mindre än 42 danska örlogsfartyg och förankrade på redden
utanför fästningen. Besättningen uppgives än till 400, än till 500 man
under befäl av Olof Stråle till Ekna. Kommendanten var en
utomordentligt tapper man, som förstod att elda knektarna, och i nitton dagar
motstod han fiendens stormningar och uppfordringar att giva sig.

Sedan borgen i det närmaste nedskjutits, måste kommendanten, själv
sårad och med besättningen sammansmält till hälvten, giva sig, men
tilltvang sig rätten att avtåga under flygande fanor och klingande spel.

Så var Älvsborgs fäste fallet och det Hisingska Göteborg bränt. När
Gustaf Adolf fick del av dessa sorgliga underrättelser, tog det eld i det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>