Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under kontinentalsystemet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
beslagtagna utländska skeppen. Det blev tyst på fjordar och revier, och vid
Vinga, som under kontinentalsystemets glansdagar kunnat räkna den största
flottan antagligen i världen eller ända till 1,200 fartyg på fjordarne,
omgivna av konvojer, sågs inte ett skepp på flera dagar. Inga fartyg på
redden, och tystnad på skeppsvarven.
Visserligen försökte några framstående köpmän: B. H. Santesson, Jan
Lamberg, Robert Lorent och Pehr Malm att grunda ett nytt
handelskompani, Östersjökompaniet, i avsikt att för vår räkning bevara någon del av
den stora världshandeln på Östersjön, men privilegierna blevo så hårda,
att de strypte barnet i födseln.
På hösten 1817 nådde eländet sin höjdpunkt, ty då inställde såväl
Göteborgs som Göta kanals diskonter sina betalningar. Men verkningarna
av förfallet sträckte sig in på 1820-talet, ty ännu den 24 januari 1820 kan
greve Rosen berätta, att “en gruvlig fattigdom och uselhet rådde i staden
och ända ut i skärgården.“
De enda köpmän och skeppsredare, som vid denna tid ägde något av
betydenhet, voro kommerseråden G. H. Ekman, Olof Wijk och Sam.
Arvidson samt grosshandlarne Anders Georg Levgren och D. Carnegie.
Emellertid hade Göteborgs stad så mycken inneboende livskraft, att
den ej behövde många år för att ånyo få vind i seglen. Redan 1824 kan
sålunda greve Rosen berätta, “att Göteborg småningom men säkert går
upp för backen“, “lyxen har avtagit, högfärden minskats, små förtjänster
föraktas ej, hyrorna stiga, även prisen på husen, och inga bankrutter
förspörjas.“
Göteborgs merkantila liv erhöll nytt blod och nya impulser. De
infödde köpmännen tävlade med de utländske, som inkommit med
kontinentalsystemet och föredragit att rida ut de hårda tiderna framför att fegt fly
landet. De återupplivade sjöfarten och sände egna skepp ända till Amerika
och Ostindien. Västgötadelen av Göta kanals öppnande lovade också
stora framtidsutsikter. Nya förvärvskällor uppspårades, Norrlands skogar
började exploateras och Göteborg blev en stapelort av ej förut anad
betydelse för skogarnes jättar, som förädlade forslades ut till främmande land.
Köpmännen voro som förut sina egna redare och det var inte så ovanligt,
att de förnämsta handelshusen hade 10, 15 eller 20 skepp i sjön.
Fraktfarten gynnades ock av de på den tiden gällande differentialtullarne.
Med de nya friska vindarna tycktes Göteborgs handelsflotta gå en
lysande framtid till mötes. Ja, utvecklingen gick så snabbt, att samma
flotta i mitten av 1800-talet fördubblats.
De osunda företeelser, som trädde så bjärt i ögonen under
kontinentalperioden, visade sig emellertid ha djupt rotfäste i näringslivet. Främst
bland dessa var lurendrejeriet, vilket, som jag förut framhållit, blev mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
