Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgårdsgatan och Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bizarra livet. Någon vidare respekt ingav ej dödens närhet. När på
kvällskvisten och natten stämningen blev hög, bröto de rusiga sällarna in
på griftegården för att sova på gravarna, grova händer bröto ned muren
i hörnet, där självspillingarna jordades, och stundom drabbade de,
omtöcknade av brännvinets ångor, samman på liv och död, efterlämnande på
valplatsen sönderskurna och blödande individer.
Ja, så ha de gamle berättat mig.
Det var naturligtvis inte roligt för de närbelägna lantgårdarnas
innevånare att ha värdshuset och dess levnadslustiga element så nära inpå sig;
men jag förmodar att de fingo vara i fred något så när, eftersom både
orgelbyggare Söderling, som bebodde Oljekvarn när värdshuset fanns till,
och orgelnisten Svensson i Karl Johanskyrkan, vilken bebodde den här
avbildade lantgården, voro högt aktade och värderade män. Och gubben
Bergqvist, kakelugnsmakaren, som här i många år glaserade kakel och
brände krukor, var i likhet med företrädaren på lantgården en
respekterad man.
Det forna värdshuset, som låg inne i en trevlig trädgård, försvann i
slutet av 1880-talet, om jag ej tar fel, och hela terrängen under åsen är
nu bebyggd av landshövdinghus. I de tidigare husen, vilka lågo på en
avsats, där enligt legenden Lars Gatenhjelm en gång skall ha ristat några
tecken i berghällen, spökade det våldsamt, enligt berättelsen. Folket, som
var fallet för vidskepelse, trodde naturligtvis därpå och faktum är att det
inte, på grund av denna orsak, var lätt att få husen uthyrda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
