Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Djurgårdsgatan och Djurgården
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Staketet, som kommit dit i stället, är, med förlov sagt, ett onödigt
snobberi. Det verkar som en ny klut på gammalt kläde.
Av Göteborgsnamn, som inristats på Djurgårdskyrkogårdens gravhällar,
märkas i första rummet Wijks och Gibsons. Här vila nämligen de
Göteborgska stamfäderna för dessa börsaristokratiska familjer: sjökaptenen Erik
Wijk, född på Vika, invid Arendal på Hisingslandet den 11 juli 1759 och
fader till kommerserådet och talmannen i Borgarståndet Olof Wijk, samt
industriidkaren och köpmannen William Gibson, född i Arbrouth i Skottland
den 14 september 1742. Den förenämndes dödsår är 1816, den senares 1815.
Vidare finna vi här en gravhäll över den göteborgske stamfadern till
den en gång i Göteborgs allmänna liv så bemärkta släkten Malm:
kommerserådet Jonas Malm, född 1745, död 1808. Han var direktör i
Ostindiska kompaniet och vid sidan av Jonas Kjellberg och William Chalmers
m. fl. på sin tid en av stadens mest betydande män.
Av äldre Göteborgsnamn finna vi vidare: Hallgrens, Rundbergs, Linds,
Borgströms, Gavins, Fredriksons, Lefflers, Dahlströms, Stangenetts, Bratts,
Sandbergs och Jedeurs. Den sistnämnde var läkare och bemärkt ordensskald.
Av dessa ha Rundberg och Gavin, båda handlande, givit namn åt
hamnar i Majorna, vilka voro gängse under hela 1800-talet.
Av andra bemärkte män, som här funnit sina sista vilorum, må
nämnas orgelbyggaren och musikdirektören Söderling, ansedd kommunalman
och Slottsskogens “andlige fader", om man så får säga; rektorn C. F.
Winkrans och prosten Lindskog. Förövrigt läsa vi å minnesvårdarne en
del namn, som gjort sig kända inom vår nyare handelsflotta. Helt
naturligt för resten, då Majorna sedan gammalt som bostadsort haft betydlig
dragningskraft på våra sjömän. Jag erinrar om namnen Clase,
Elfverson, Westerberg, Schütz, Schalin och Larsson, andra att förtiga.
I likhet med vad fallet är på de äldsta begravningsplatserna
upptagas ej här några nya gravfält för den stora mängden. Den är för sina
döda hänvisad till de stora dödsåkrarne vid östra och västra stadsgränserna.
Mellan kyrkogården och platsen för den forna lantgården ligger ett
litet ensamt hus, det sista av det gamla i denna terräng. Det är
uppkrupet under berget och har legat där så länge jag kan minnas tillbaka
— ett riktigt lilleputthus, om vilket man kan säga detsamma som Blanche
sade om Stånddrabantens gård en gång: det är inte större än att det gott
kunde köras genom en av portarna till Stockholms slott.
Stugan är riktigt pittoresk i sin ensamhet, en representant för det allra
minsta Göteborg, men nu varsla åtskilliga tecken att hennes saga snart
är all och att storstaden håller på att erövra dessa höjder på sin marsch
söderut.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
