Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smala vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Magasinsbyggnader vid Första Långgatan
(den forna platsen för Carlströmska saltsjuderiet; nu förhyrd av
göteborgsfirman Wockatz & Co.)
I det följande skall jag skildra lustbarheterna på Wauxhall och det
gamla utvärdshusets slutliga öden.
En arinan mycket berömd trädgård var titulärkrigsrådet och direktören
James Maules, vilken sträckte sig ända ned till älven och var försedd med
pittoreska strandpaviljonger, badhus och båtbryggor.
Smala vägen, som nästan uteslutande begagnades av brädgårdsarbetare,
säckbärare och en del sjöfolk, blev naturligtvis — först genom
salteri-sedan genom brädgårdsrörelsen — så småningom ett Eldorado för
krö-garne.
Tack vare den obegränsade brännvinstillgången och frånvaron av snart
sagt all kontroll vuxo krogarne upp som svampar ur jorden vid Smala
vägens ena sida, där vinningslystna krögare plockade styvrarne ur folkets
fickor. När pengar och kredit icke räckte längre, anlitades pantsystemet,
varigenom många familjers nödtorvtigaste bohag vandrade över till krogen.
Ett par av utskänknitigsställena buro en förnämligare prägel och kallades
värdshus. Ett av dessa, det Norbergska vid hörnet av Sänkverket eller
nuvarande Masthuggstorget, var särdeles mönstergillt skött, varför en stor
del av hamnschåarne och plankbärarne här gingo “värdshus förbi“ för att
hamna på de längre fram belägna buskrogarne.
Det förnämsta värdshuset var emellertid Wauxhall nära järnvågen med
anor från 1700-talet och tjusarkungens dagar. Det är nu försvunnet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
