Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Smala vägen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samma öde har vederfarits det sista av de gamla värdshusen vid Smala
vägen. Hollanders eller “Lilla Wauxhall“, som det fordom benämndes,
är nu ett minne blott. Det var mera rustikt än Wauxhall, mörkt och
nedrökt i det inre. I rummen kunde en människa knappast stå rak, ett
vittnesbörd bland andra om den gamla tidens små anspråk.
Smala vägen började i väster strax nedanför Johannes kyrkoberg. Sven
Renström, den store donatorn, hade sin brädgård nedanför nämnda berg
och var en i Masthugget mycket känd personlighet. Varje dag, utom då
han låg vid riksdagarne, inspekterade han sina hamnar, men det vore
synd att säga att han sågs med blida ögon. Ty gubben Renström var
både snål och ful, och inte anade någon människa att han då gick och
grubblade på att i framtiden bli Göteborgs störste välgörare.
En bit bortom denna hamnplats låg Sänkverket. Många förstadsbor
erinra sig helt visst den lilla hamnen, som gick upp i stranden nedanför
Masthuggstorget. I gränden som ledde dit låg ett litet rödmålat tullhus,
skröpligt och brutet av år, och på kvarterets andra sida gick en annan
gränd, vilken än i dag bevarat sitt gammaldags utseende.
Området har fått sitt namn efter det sänkverk som anlades i älven
utanför kronans masthamn 1679 och vilket skulle avvärja fientliga fartygs
anfall. Det utgjorde alltså ett led i stadens befästningar.
I den sistnämnda gränden låg ett av stadens största bryggerier på
1820—30-talen, vilket uteslutande bryggde tunnöl och svagdricka.
Bryggeriet ägdes i 1800-talets början av en gammal hedersman vid namn Lorentz
Svensson, vilken var allmänt aktad och värderad icke allenast i trakten,
utan också inne i staden, icke allenast bland borgerskapet utan ock bland
samhällets parias.
Lorentz Svensson, som var född den 29 december 1769 och dog den
17 december 1837, drev redan tidigt upp sin bryggerirörelse och omsatte
kolossala mängder tunnöl och svagdricka såväl till lands som sjöss, enär
alla å strömmen liggande fartyg härifrån rekvirerade sina behov av dricka.
Den tiden skulle nämligen den sortens läskedryck finnas i överflöd på alla
fartyg under liggedagarne i hamn.
Gubben Lorentz var städse de fattiges vän och hjälpare, och genom
kontant hjälp skaffade han ofta mindre bemedlade familjefäder eget tak
över huvudet, till och med om de behövande voro för honom okända,
blott han från säkert håll fått veta, att de med arbetsamhet förenade ett
ordentligt levnadssätt. Detta gubbens givmilda sinne och goda hjärtelag
gjorde honom till befolkningens vän i den grad, att de mest blodiga
slagsmål på Smala vägen, vilka nästan dagligen uppstodo, ögonblickligen
stillades — bara gubben Lorentz visade sig. Hans blotta närvaro ingav
respekt. Som fredsmäklare behövde han aldrig uppträda.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
